Vallagen (2005:837) 5 kap. 1 § säger att den centrala valmyndigheten ska upprätta röstlängd för varje valdistrikt.
Röstlängden grundas på uppgifter som finns 30 dagar före valdagen enligt Vallagen 5 kap. 1 §.
Rösterna som lades sent ska bedömas efter rösträtt och röstlängd, inte efter att klockan passerade vallokalens annonserade stängningstid. Den praktiska följden är att Uels röstning står på samma grund som andra väljares, om han fanns i rätt röstlängd.
Valmyndighetens besked om att Ålidhem sannolikt stängde sist är administrativt relevant, eftersom Valförordningen 2 § gör Valmyndigheten till central valmyndighet.
För väljare innebär händelsen att sen kö inte i sig förändrar rösträtten enligt de regler som finns i underlaget.
Regeringsfrågan avgörs inte av vem som har flest mandat, utan av om minst 175 ledamöter röstar nej. Om mandatställningen 176–173 står sig kan den större sidan stoppa ett motförslag, men den måste ändå tåla statsministerprövningen.
Anderssons praktiska fördel ligger i att 176 mandat, om de hålls samlade, räcker för att fälla Kristersson vid prövning. Kristerssons möjlighet ligger i samma regel: han behöver inte 175 ja-röster, utan måste undvika 175 nej-röster.
För Kristersson betyder läget att fortsatt regering kräver att färre än 175 ledamöter röstar nej i statsministerprövningen.
Med 349 ledamöter innebär det att minst 175 nej-röster krävs för att stoppa en statsministerkandidat.
Då ska extra val hållas inom tre månader, om inte ordinarie val ändå ska hållas inom tre månader.
Eftersom statsministerprövningen bygger på nej-majoritet, räcker ett oklart blockläge inte för att automatiskt ge Andersson regeringsmakten. Om 176–173 står sig får hon ett starkare politiskt utgångsläge, men den rättsliga nyckeln är om mer än hälften av riksdagens 349 ledamöter röstar nej.
Det preliminära mandatläget ger oppositionen 176 mandat och Tidöpartierna 173, men utlandsröster och sent inkomna röster kan ändra majoritetsbilden. Därför avgörs inte regeringsfrågan av valnattens siffror, utan av slutlig rösträkning och därefter riksdagens omröstningar.
Det gör Liberalernas och Kristdemokraternas besked politiskt viktiga, men rättsligt avgörande först när rösterna läggs i kammaren. Om Kristersson sitter kvar när den nyvalda riksdagen samlats ska hans stöd prövas enligt regeringsformen 6 kap. 3 §. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar nej, ska statsministern entledigas enligt samma bestämmelse. En sådan omröstning ska inte hållas om statsministern redan har entledigats.
För Andersson betyder läget att regeringsbildningen kan vinnas utan en egen absolut majoritet, men inte utan en tolererad statsministeromröstning. Centerpartiets röda linjer mot Vänsterpartiets regeringsroll och Vänsterpartiets krav på ministerposter är därför inte bara förhandlingsfrågor. De påverkar om en statsministerkandidat kan undvika 175 nej-röster. För Kristersson är följden att han kan sondera vidare så länge slutresultatet och riksdagens prövningar inte har fällt frågan. Men om oppositionens övertag består och han inte kan samla tillräckligt stöd, pekar underlaget mot att han avgår som statsminister. Då öppnas talmannens regeringsbildningsförfarande enligt regeringsformen 6 kap. 4 §.