Juridiskt prisma — 2026-09-30

23 § hyresförhandlingslagen gör hyresavtal med enskild hyresgäst ogiltigt om förhandling enligt förhandlingsordningen ej ägt rum; hyresvärden ska då betala tillbaka för mycket uppburet belopp jämte ränta.

Vid återbetalning får beslut enligt 12 kap. 18 a § jordabalken inte avse längre tid tillbaka än två år före ansökningsdagen.

Kärnfråga

När de årliga hyresförhandlingarna låser sig, som i Värmland, väntar parterna inte någon domstolsprocess utan kollektiv hyresförhandling enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), med hyresnämnd och i sista hand skiljeman som tvistlösare. Det rättsläge som hyresgästerna konkret möter är en period utan gällande hyraöverenskommelse, där senare besked kan slå retroaktivt. Den exakta rättsfrågan är när och på vilken grund en hyra kan fastställas, om förhandlingsöverenskommelse inte kommer till stånd i tid. Avgörande regler finns i 5 § hyresförhandlingslagen, som ålägger hyresvärden förhandlingsskyldighet om hyreshöjning, och i 23 § samma lag, som gör avtal med enskilda hyresgäster ogiltigt om förhandling enligt förhandlingsordningen inte har ägt rum. Retroaktiv justering regleras i 12 kap. 55 e § jordabalken, som uttryckligen tillåter att hyran höjs eller sänks retroaktivt. Debattartikeln från Fastighetsägarna Värmland vill ändra just detta system: hänskjutning till skiljeman utan särskild överenskommelse och en begränsad förhandlingstid.

Rättslig bedömning

Enligt 5 § hyresförhandlingslagen ska hyresvärden på eget initiativ förhandla om hyreshöjning, om höjningen inte avser ett tillval och inte överstiger pris som förhandlingsordningens parter rekommenderat.

• 15 § samma lag kräver skriftlig förhandlingsframställning med frågor samt förslag på tid och plats; ett förhandlingssammanträde ska hållas inom tre veckor från att motparten fick framställningen.
• 11 a § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder hindrar hyresnämnden att pröva hyresvärdens yrkande om högre hyra, om förhandling enligt förhandlingsordningen inte ägt rum, utom när hyresvärden påkallat förhandling men mött hinder utan egen förskyllan.
• Hyresnämndens behörighet omfattar enligt 9 § lagen (1973:188) även tvist om hyresvillkor enligt 22–23 §§ hyresförhandlingslagen och återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag.

18 a § jordabalken inte avse längre tid tillbaka än två år före ansökningsdagen; vid retroaktiv höjning eller sänkning tillämpas 55 e § femte–åttonde styckena.

• Underlaget innehåller ingen rättspraxis, så inget rättsfall kan åberopas.
• Artikelförfattaren menar att dagens regelverk saknar sanktion för att dra ut förhandlingarna; underlaget visar dock att utebliven förhandling har konkreta verkningar genom 23 § och 11 a § nämndregeln.

Följder

För hyresgästerna i Värmland innebär låsningen fortsatt osäkerhet om gällande hyra och risken att ett senare besked verkställs retroaktivt enligt 12 kap. 55 e § jordabalken.

• För fastighetsägaren är risken det motsatta: höjningar som kräver förhandling utan genomförd förhandling kan underkännas, med återbetalningsskyldighet jämte ränta enligt 23 § hyresförhandlingslagen.
• När förhandlingen inte leder framåt återstår enligt artikeln att hänskjuta frågan till skiljeman; idag krävs för det i praktiken särskilda överenskommelser, vilket är den reform artikeln vill se lagstadgat.
• Praktisk betydelse har detta för hyresgäster som planerar privatekonomi, fastighetsägares investeringsplanering och i förlängningen bostadsbyggandet.

Enligt 15 kap. 1 § spellagen (2018:1138) ska måttfullhet iakttas vid marknadsföring av spel till konsumenter, och enligt 4 § samma lag ska marknadsföring som strider mot bestämmelsen anses otillbörlig mot konsumenter.

I målet mot kreditförmedlaren Advea kopplade Patent- och marknadsdomstolen ett interimistiskt vite på sammanlagt 3,5 miljoner kronor till beslutet.

Kärnfråga

Svenska Postkodföreningen väntar en huvudrättegång i Patent- och marknadsdomstolen där Konsumentombudsmannen yrkar förbud mot en enskild Instagram-reklamfilm, förenat med vite. Det som står på spel är inte bara annonsen utan ett prejudikat: vad 15 kap. 1 § spellagen (2018:1138) krav på måttfullhet betyder för korta, visuella och algoritmiskt distribuerade annonser i sociala medier. Rättsfrågan är om filmen med regnande vinstcheckar, guldfärgad text om 101 miljoner kronor och tidsbegränsat halvprisbjudande är icke måttfull vid en helhetsbedömning. Avgörande regler är 15 kap. 1 § spellagen, som enligt 4 § samma lag ska anses otillbörlig mot konsumenter vid tillämpning av marknadsföringslagen, samt Konsumentverkets allmänna råd KOVFS 2025:2 om marknadsföring av spel.

Rättslig bedömning

KO:s invändning kopplas till två spår i råden:

• att lotteriet framställs som socialt attraktivt, något var och en bör delta i — råden i KOVFS 2025:2 anger att marknadsföring bör vara saklig och balanserad och inte förmedla intrycket att spel löser sociala eller ekonomiska problem;
• att det tidsbegränsade erbjudandet skapar brådska — råden förbjuder uppmanande budskap som kan uppmuntra ett oöverlagt beslut att börja spela, och marknadsföring som genom placering eller utformning väcker särskild uppmärksamhet.

Helhetsbedömningen omfattar enligt råden såväl framställningen i sig som innehållet och utformningen på det valda mediet. Praxis är tunn, särskilt för sociala medier; riksdagen avslog hösten 2022 ett justerat måttfullhetskrav i propositionen En förstärkt spelreglering just för att praxis höll på att etableras. Konsumentverket gav 2025 allmänna råd, men råd saknar domstols tyngd.

Följder

Vid bifall riskerar Postkodlotteriet förbud mot filmen, förenat med vite; KO yrkar om vite med storlek styrd av lottointäkterna på drygt 3,5 miljarder kronor enligt årsredovisningen för 2025, men har inte offentliggjort belopp.

• Ett avgörande skulle väga tyngre än Konsumentverkets råd och få genomslag långt utanför den enskilda annonsören, i likhet med tidigare marknadsföringsmål som fällde en advokatbyrå för vilseledande platsannonser.
• Praktiskt gäller det alla licenshavare som marknadsför spel i sociala medier, eftersom domstolen då definierar måttfullhet för korta, visuella format.
• Postkodlotteriet ska nu svara på KO:s invändningar inför domstolen.

Enligt paragraf 2-4 i finansavtaleloven får den del av en avgift som avser att framställa och skicka en faktura inte vara högre än företagets faktiska kostnad.

Kärnfråga

Oslo tingsrätts dom slår fast att Riverty Norway måste återbetala den del av fakturaavgifterna som överstigit företagets faktiska kostnad för att framställa och skicka fakturan. Det rättsläge som väntar bolaget är därför ett betalningsansvar på upp till 300 miljoner norska kronor. Nyhetens kärna är alltså inte parkeringsavgiften i sig, utan en inkassoavgift som lagts ovanpå den vid uppskjuten betalning. Den exakta rättsfrågan är huruvida en avgift för fakturaframställning och utsändning får överstiga företagets faktiska kostnad. Detta avgörs av paragraf 2-4 i den norska finansavtaleloven, som enligt domen förbjuder att avgiften för framställning och skickande av faktura är högre än den faktiska kostnaden. Underlaget anger dessa kostnader till 2,50 norska kronor för e-faktura, 3,75 kronor för digital post via Digipost och 8,75 kronor för ett fysiskt brev.

• Avgifter har burit namn som fakturaavgift, administrationsavgift, "Pay Later", "Park & Go" och uppskjuten betalning.
• Enligt domen spelar namnet ingen roll för rätten till återbetalning.
• Riverty hade köpt fordringarna från parkeringsbolagen Onepark, Apcoa Norway och Aimo Park Norway.

Rättslig bedömning

Målet är en utträdesgrupptalan som Forbrukerrådet förde mot Riverty Norway vid Oslo tingsrätt, omfattande över fem miljoner krav. Grupptalan täcker fakturor som Riverty köpt från Norges största parkeringsbolag från och med den 1 januari 2023.

• Berörda konsumenter ingår automatiskt i grupptalan så länge de inte aktivt väljer att lämna gruppen; ingen anmälan krävs.
• Återbetalningsbeloppet per bilist varierar med antalet betalda fakturor; det är ingen generell lika utbetalning.
• Domstolen begränsade återbetalningen till den del av avgiften som översteg den faktiska kostnaden, inte hela avgiften. Underlaget innehåller ingen norsk rättspraxis utöver denna dom, och ingen svensk domstol har prövat motsvarande fråga. De svenska källor som bifogats reglerar kontrollavgifter vid olovlig parkering (lag (1984:318), bl.a. 4 § om tak enligt felparkeringsavgiftslagen (1976:206)), men de tillämpas inte på fakturaavgifter i detta mål.

Följder

Om domen står fast ska Riverty betala tillbaka beloppen direkt till berörda kunder inom sex veckor.

• Domen bygger på norsk lagstiftning och ger svenska bilister ingen automatisk rätt till återbetalning av faktura- eller administrationsavgifter från svenska parkeringsbolag.
• För svenska förhållanden är den praktiska konsekvensen att konsumenter bör kontrollera villkoren i parkeringsappar, där abonnemang och serviceavgifter kan göra priset högre än kommunens eller markägarens parkeringsavgift.

Hovrätten delade bedömningen att det finns en intressegemenskap mellan Zlatan Ibrahimović och Helena Seger å ena sidan och uthyrningsföretaget å andra sidan i förhållande till hyresgästen.

Enligt 8 § samma lag tas mål enligt lagen upp av den tingsrätt där bulvanen ska svara i en tvist om äganderätten till egendomen.

Kärnfråga

Rättsläget för Ibrahimovic och Seger är nu slutligt: hovrättens dom står kvar, och hyresgästen får bo kvar med samma besittningsskydd som en förstahandshyresgäst. Kärnfrågan i målet var huruvida ett upplägg med ett uthyrningsföretag mellan fastighetsägarna och hyresgästen kan betraktas som ett bulvanförhållande som kringgår hyreslagstiftningens skyddsregler. Bestämmelserna i 12 kap. jordabalken om besittningsskydd och skälig hyra är tillämpliga på bostadshyresavtal, och tingsrätten samt hovrätten har funnit att rättsförhållandet utnyttjats för att kringgå just dessa bestämmelser till hyresgästens förmån. Vid ett sådant kringgående görs hyresgästen i förhållande till de verkligt intresserade – här Ibrahimovic och Seger – likställd med en direkt förstahandshyresgäst.

Rättslig bedömning

Tingsrätten konstaterade att hyresgästen har samma rätt i förhållande till Ibrahimovic och Seger som om paret hade upplåtit hyresrätten direkt till honom.

• Hovrätten fäste vid en intressegemenskap mellan Ibrahimovic och Seger å ena sidan och uthyrningsföretaget å andra sidan, i förhållande till hyresgästen.
• Hovrätten ansåg att det kan antas att rättsförhållandet utnyttjats för att kringgå lagstiftning om rätt till besittningsskydd och skälig hyra, som är till förmån för hyresgästen.
• Hyresgästen hade åberopat HD-praxis och hävdat att han betalat överhyra för en lägenhet som ingått i ett bulvanupplägg till fastighetsägarens gynnande.
• Att paret fört fram ytterligare argument i hovrätten förändrade inte bedömningen, enligt hovrättens dom.
• Om upplåtelsen i stället hade skett utanför näringsverksamhet direkt av ägaren skulle lag (2012:978) om uthyrning av egen bostad ha gällt, vars 3 a § utesluter rätt till nytt hyresavtal enligt 12 kap. 46 a § jordabalken – skillnaden mellan direktupplåtelse och upplåtelse via företag är därför material i denna typ av tvist.
• Enligt 2 § samma lag är avtalsvillkor som är till nackdel för hyresgästen jämfört med lagens bestämmelser utan verkan mot denne, vilket speglar den skyddsprofil som kringgåendebedömningen bygger på.

Följder

Hyresgästen kan bo kvar i lägenheten med besittningsskydd motsvarande förstahandshyresgästens rättigheter.

• Ibrahimovic och Seger kan inte genom uppsägning av mellanliggande kontrakt åstadkomma att hyresgästen tvingas flytta, eftersom intressegemenskapen gör dem direkt ansvariga mot honom.
• Praktiskt betyder domen att andra fastighetsägare som hyr ut via eget bolag riskerar samma likställande, om en intressegemenskap och kringgående kan antas.
• För hyresgäster skapar praxis ett underlag för att åberopa överhyra och bulvanupplägg i liknande tvister.

Tingsrätten slog fast att hyresgästen därför har rätt att bo kvar med samma rättigheter som en förstahandshyresgäst.

Kärnfråga

För paret Ibrahimovic/Seger är rättsläget nu slutligt: hovrättens dom står fast, och hyresgästen har vunnit en exekutorlig rätt att bo kvar i lägenheten på Östermalm. HD:s avslag på prövningstillstånd innebär att inga nya argument kan väckas i målet; tvisten mellan parterna om hyresgästens ställning är rättsligt avgjord. Den exakta rättsfrågan som prövats var om en andrahandshyresgäst i ett bulvanupplägg ska ges samma skydd som en förstahandshyresgäst. Detta avgörs av jordabalkens regler om förverkande av hyresrätt vid otillåten andrahandsupplåtelse, där 42 § första stycket 6 behandlar fallet att vid upplåtelse tas emot hyra som inte är skälig. Tingsrätten och hovrätten konstaterade att paret hyrt ut via mellanhand och därmed försökt kringgå hyreslagens skyddsregler.

Rättslig bedömning

Tingsrätten fastslog att upplägget med uthyrningsföretag som mellanhand utgjorde bulvanupplägg; hyresgästen fick därmed förstahandshyresgästens rättigheter.

• Hovrätten fastställde tingsrättens dom, och paret dömdes att betala hyresgästens rättegångskostnader i båda instanser, totalt 422 000 kronor.
• HD fann efter genomgång av materialet inga skäl för prövningstillstånd; beslutet är en processuell slutpunkt, inte en saklig dom i sak.
• Hyresgästen stödde sitt yrkande på en tidigare bulvandom i Högsta domstolen, som underlaget beskriver som omtalad men inte redovisar med målnummer.
• Uthyrningsföretaget sades upp av paret under 2023, vilket enligt parternas uppfattning även innebar uppsägning av alla hyresgäster; domstolarna godtog inte den konstruktionen mot hyresgästen.
• Hyresgästens ombud Roland Sjölin bedömer att HD-domen ökar chanserna i hyresnämnden, eftersom domen ger hyresgästen förstahandshyresgästens skydd.

Följder

Hyresgästen kan bo kvar i lägenheten med förstahandshyresgästens rättigheter; paret har inte längre någon rättslig väg att få domen ändrad i målet.

• Paret bär en slutgiltig kostnad på 422 000 kronor i rättegångskostnader utöver sina egna ombudskostnader.
• För marknaden för bulvanuthyrning av hyreslägenheter bekräftar utgången att domstolarna ger mellanhandshyresgäster fullt hyresgästskydd.
• Den praktiska frågan som återstår är hyresnämndsärendet, där uppsägningen av hyresgästen ännu inte är avgjord; vinner hyresgästen där, består boendet, förlorar han kan frågan om avhysning aktualiseras.

Kärnfråga

Efter ett preliminärt valresultat med 176 mandat för de rödgröna mot 173 för regeringssidan väntar personerna med funktionsnedsättning ingen omedelbar rättslig förändring – gällande rätt, framför allt LSS (1993:387) och socialförsäkringsbalkens 51 kap., fortsätter att gälla tills riksdagen antar nya lagar. Den juridiska frågan är därför inte vilken rätt som gäller idag, utan vilka lagändringar ett nytt parlamentariskt underlag kan få majoritet för och genom vilken process. Underlaget visar brett partistöd för reformer inom personlig assistans, LSS-riktlinjer och ledsagning, men inga beslut är fattade.

Rättslig bedömning

LSS 1 § definierar den personkrets (utvecklingsstörning, autism, förvärvad hjärnskada, andra varaktiga funktionshinder) som alla föreslagna reformer skulle påverka.

• LSS 2 § fördelar ansvaret: regionerna svarar för insatser enligt 9 § 1, kommunerna för insatser enligt 9 § 2–10, däribland personlig assistans (9 § 2) och ledsagarservice (9 § 3).
• LSS 5–6 § anger lagens mål – jämlikhet, full delaktighet, självbestämmanderätt – som kommunala begränsande riktlinjer enligt nyheten i praktiken undergräver; en förändring här skulle kräva lagändring eller ny statlig styrning.
• Assistansfrågor regleras delvis av 51 kap. socialförsäkringsbalken (assistansersättning via Försäkringskassan); LSS 24 a § ålägger kvalitetsskyldigheter och 24 b § rapporteringsskyldighet.
• Förordningen (1993:1090) kräver att verksamhetens organisation, finansiering och avtalsform säkerställs enligt gällande rätt – förordningen måste anpassas om LSS ändras.
• Socialstyrelsens allmänna råd HSLF-FS 2025:26 hänvisar till den enskildes rätt till självbestämmande enligt 6 § LSS och kompetenskrav på personal; förändrad lagstiftning får ringverkan på dessa föreskrifter utan ändringar även där.
• Underlaget innehåller ingen rättspraxis; bedömningen bygger på partisvar i Politikbarometern, inte på domar eller prejudikat.
• FN:s funktionsrättskonvention (CRPD) nämns i SKOLFS 2024:213 som del av utbildningsinnehåll; att skriva in den i svensk lag kräver riksdagsbeslut enligt vanlig lagstiftningsordning med utredning och remiss.

Följder

Hög sannolikhet enligt underlaget: helhetsbedömning av behov inom personlig assistans, avskaffande/ändring av föräldraavdraget, stopp för kommunala begränsande LSS-riktlinjer och stärkt ledsagning.

• Möjliga men konfliktfyllda: höjning av assistansersättningen (budgetstrid), stärkt sjuk- och aktivitetsersättning samt nödstopp för Försäkringskassans återkrav, där S är osäker men en majoritet kan samlas över blockgränserna.
• Osäkert: införlivande av CRPD i svensk lag, där S tvekar.
• Praktisk betydelse: för brukare med LSS 9 § 2-insatser gäller dagens bedömningspraxis och föräldraavdrag tills vidare; kommuner måste fortsätta tillämpa gällande LSS 2 § och 6 §.
• Nästa steg i förfarandet: regeringsförhandlingar efter det preliminära valresultatet, därefter regeringsförklaring och budgetproposition.

Den registrerade ska enligt 8 § lämna redovisning till Kammarkollegiet senast den 1 juni för perioden januari–april, senast den 1 oktober för maj–augusti och senast den 1 februari för september–december.

Lagen definierar påverkanskommunikation i 2 § som kontakt med en politisk beslutsfattare eller dennes medarbetare i syfte att påverka beredning eller beslut i ett ärende hos riksdagen eller regeringen, för att främja ett visst intresse eller utfall.

Kärnfråga

Lobbyister väntar en registrerings- och redovisningsskyldighet hos Kammarkollegiet från och med den 1 juli 2027, när lag (2026:1459) om insyn i kommunikation med syfte att påverka politiska beslut träder i kraft. Även att på uppdrag ge råd eller stöd till någon som har eller avser att ha sådan kontakt omfattas enligt samma paragraf. Som politiska beslutsfattare räknas enligt 3 § riksdagsledamot och statsråd; som medarbetare räknas bland annat politiska sekreterare, anställda i Riksdagsförvaltningen, statssekreterare, politiskt sakkunniga samt särskilda utredare och kommittéledamöter tillkallade av regeringen.

Rättslig bedömning

Redovisningen enligt 9 § ska innehålla ämnen för påverkanskommunikationen och, per ämne, namn på de politiska beslutsfattare med vilka kontakter har skett — eller uppgift om departement, enhet eller utskott för kontakter med medarbetare — samt huvudsakliga sätt att hålla kontakt och kontakternas ungefärliga omfattning.

• Har påverkanskommunikationen skett på uppdrag av annan ska detta anges, med uppgifter om uppdragsgivaren enligt 9 §.
• En registrerad som endast har gett råd eller stöd till annan behöver inte ange uppgifterna om beslutsfattare och kontaktformer enligt 9 §.
• Enligt 10 § ska den registrerade som inte bedrivit någon påverkanskommunikation under perioden ange detta i redovisningen — en nollredovisning är alltså obligatorisk.
• Anmälningsskyldigheten gäller inte enligt undantagsbestämmelserna för bland annat sedvanliga kontakter inom ramen för myndighetsärenden, deltagande i arbetsgrupper eller utredningar tillsatta av regeringen eller riksdagen där deltagandet dokumenteras, kontakter inom ramen för internationellt samarbete eller sedvanliga diplomatiska relationer, samt politiska partier med mandat eller deras sidoorganisationer.
• Registret kompletterar det befintliga systemet i lag (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen.
• Riksdagen har avvisat förslaget om ett mer heltäckande register; Annika Hirvonens invändning om lobbying inför överenskommelser som Tidöavtal och Januariavtal fick inte gehör, eftersom sådana kontakter sker innan den formella lagstiftningsprocessen och därmed utanför definitionen i 2 §.

Följder

För tobaksindustrin och andra intresseorganisationer innebär lagen att kontakter med riksdagsledamöter och statsråd — eller deras medarbetare — i syfte att påverka ett ärende måste dokumenteras och redovisas periodvis, vilket gör påverkansarbete spårbart för allmänheten.

• Konsulter och byråer som lobbar på uppdrag blir registreringsskyldiga och måste redovisa uppdragsgivare, medan rena rådgivare bakom kulisserna har en lättnad enligt 9 §.
• Kammarkollegiet får en ny roll som registrerings- och tillsynsmyndighet; underlaget anger inte vilka sanktioner som utgår vid underlåtenhet att registrera sig eller redovisa.
• Den begränsade räckvidden innebär att lobbying mot partier inför politiska uppgörelser förblir utanför registret — precis den del som Tobaksfakta och Miljöpartiet velat täcka.